Paus
Hoppas ni kikar om en månad
LFK Del 11
LFK Del 10
LFK Del 9
"Jag är här uppe!" skrek jag tillbaka och tittade på Harry som satt i den vita puffen mitt emot mig.
"Hästarna behöver mat, de ska stå inne i natt, så du måste ta in dem!"
"Okej" Svarade jag och tittade på klockan som redan var sju.
"What was that about" frågar Harry och tar min hand.
"The horses. Do you want to help me" frågar jag och släpper hans hand medan jag ställer mig upp.
"Of course" svarar han medan jag tog av mig mina jeans och slängde de på sängen. Harry sitter kvar i puffen och tittar nyfiket på när jag sätter på mig stallbyxorna. Jag går in i garderoben och hittar en tjocktröja som jag slänger på mig över min rosa t-shirt. Mitt långa, ljusbruna hår sätter jag upp i en låg tofs. Harry kommer in i garderoben och tog fram en av sina hoodietröjor som han smidigt sätter på sig.
"Are you ready sweetie?" frågar han flörtigt och kysser mig lätt på pannan.
"Yeay, I think so" säger jag och drar med honom ut urgarderoben och ner för trappan. Vi sätter på oss skor,mössa och vantar innan vi börjar gå mot hagen. Vi tar in hästarna en i taget och efter tjugo minuter ställer vi in sista hästen i boxen. Efter ännu trettio minuter har vi även lyckats ge alla hästar rätt foder. Precis när vi går ut genom stallet ser vi Louis komma åkande i den svarta volvon. Han parkerar fem meter ifrån oss på den stora grusplanen. Till min förvåning öppnas alla dörrar och jag kommer ihåg att Danielle, Perrie och Eleanor skulle komma idag. Harry ställer sig bredvid mig och tittar på mig med en förvånad blick.
LFK Del 8
Harry's perspektiv
Malin och Johan var i en djup diskussion om flygplan när jag kom in i köket.
"Goodmorning Harry" sa Malin glatt.
"Goodmorning. Where are everyone?" frågade jag undrande. Jag hade bara sett Johan och Malin i hela huset och det var inte särskilt stort.
"Louis is with Niall on the hospital and Sofie is in the stable. I think Zayn is still asleep" svarade Johan snabbt och gav mig en glad blick.
"Yes, I think that to. He sleep very much" sa jag och de andra börja skratta.
"I'll go out to Sofie" sa jag sen och tittade ut genom fönstret. Utsikten var verkligen fantastisk. Först den lilla gårdsplanen med stallet på höger sida och på vänster ser man bara åkrar. Längst bort kan man ana en skog.
"Okay" sa Johan. Jag gick till hallen och fram till kläderna. Det var frost ute så jag satte på mig en lite tjockare jacka med mössa och vantar. Gruset knastrade under fötterna när jag gick mot den röda byggnaden. Det var varmt inne i stallet. Hästarna stod och halvsov i boxarna.
Sofie stod i en av boxarna och borstade en häst som jag inte kom ihåg namnet på. Jag gick lugnt fram till hästen och klappade den på nosen.
"Goodmorning" sa Sofie och pussade mig på kinden.
"Goodmorning" svarade jag medan hästen buffa på mig efter godis.
"What's his name?" frågade jag.
"It's actully a HER and HER name is Lana. She's Louis horse" svarade hon med extra betoning på "her" efter mitt tydliga fel. Jag tog en borste och försökte få bort leran på benet.
"You're good" sa hon och log med ett glatt leende.
"I know" svarade jag och vi båda börja skratta. När vi hade samlat oss efter skrattanfallet visade Sofie hur man kratsade hoven. Jag klarade en framhov men där räckte det. Bakhovarna verkade så kraftiga. Men Sofie verkade nöjd ändå och tog sista hoven innan vi gick in.
Frukosten stod redan på bordet när vi kom in. Malin och Johan satt och läste i varsin tidning. När jag och Sofie tillslut sätter oss vid bordet kör en vit bil in på gårdsplanen. En lång kvinna med en kort frisyr kommer ur bilen. På långt håll känner jag inte igen henne men sen ser jag att det är Emma. Hon går med bestämda steg mot dörren. Några sekunder senare ringer det på dörren. Malin gick och öppnade medan vi andra satt kvar i köket.
"Do you want something?" frågade Malin, Emma när de kom in i köket.
"Yeah, I can take a cup of tea, thanks"
"Okay, svarade Malin och tog fram en kastrull.
LFK del 7
Louis perspektiv:
We love you
Follow me
You are my life
You light up my world
Jag retweetade några tweets och sen följde jag sju personer. Sen såg jag alla tweets till Liam. Jag läste sakta igenom alla och retweetade de som berörde mig mest. När jag läst sista stängde jag ner dator och märkte att jag grät. Mobilen vibrerade bredvid mig. Eleanor, stod det på skärmen.
"Hi" svarade jag och försökte dölja gråten som satt i halsen. "Hi" svarade hon med en sökande röst. "You're crying. I know that. I saw that you have retweeted tweets about Liam" Nu forsade tårarna längst kinderna och jag försökte dölja de hastiga andhämtningarna. Eleanor pratade lugnande med mig och när jag hade samlat mig hyfsat bytte hon ämne. "I and Perrie take a plane with Danielle today. We are coming around four. Okay?" sa hon med fortfarande en mjuk röst. "Perfect" fick jag fram. "I love you Louis" "I love you to" sa jag och la på.
Niall hade stannat på sjukhuset över natten och jag skulle avlösa honom vid nio. Jag tog en snabb dusch innan jag satte på mig en blå t-shirt och ett par röda byxor. På utvägen svängde jag förbi köket och hittade ett äpple. Väl ute vid bilen märkte jag att jag börja få lite bråttom. Jag körde ut från grusvägen och ut på stora vägen. Efter femton minuter parkerade jag utanför sjukhuset.
LFK Del 6
Louis perspektiv:
"She has been away a long time now" sa Zayn och titta på mig med rödsprängda ögon. "Yeah, I go and look after her" svara jag och släppte Niall's svettiga hand. Jag följde den tomma korridoren. På avstånd hörde jag tjejer som lät vettskrämda. Jag gick fortare och runt ett hörn. Fem tjejer stod i en rund ring och jag knödde mig fram medan tjejerna klängde på mig. Mitt på golvet låg Sofie, jag slängde mig på golvet. Lyssna på henne. Hon andades. Jag puttade hårdare på tjejerna som hängde på mig. Det kom bara fler och fler.
"STOP" skrek jag men de lyssnade inte. Jag lade upp Sofie's huvud på mitt knä och täckte det med mina händer för att hon inte skulle skadas. Nu fick man bara hoppas på att någon kommer. Helt plötsligt hörde jag de andra killarna komma. De drog och slet i tjejerna som hängde över mig. Niall kom fram medan Harry och Zayn försökte hålla bort tjejerna. Jag ställde mig upp och stöttade mig mot Niall's axel. Jag fattar inte hur man kan lämna en hel våning utan personal på ett sjukhus bara för att det är lunch. Jag bar upp Sofie och försökte komma förbi tjejerna och hitta en läkare. Hennes ansikte var kritvitt och hennes puls var långsamm. Hon tog få och långa andetag. Jag gick genom korridoren och hittade en läkare. Han ringde någon och det tog inte lång tid innan det kom tre springande mot oss. De kom körande på en säng och en av de hade med sig en stor väska med mediciner. De tog henne ifrån mig och lade henne på sängen. De gav henne syrmask och körde iväg med sängen genom korridoren och jag blev ensam kvar. Jag försökte samla mig och fatta vad som hade hänt. Niall, Harry och Zayn kom springande mot mig.
"What happened? frågade Zayn flåsande med en orolig röst. "I don't know" svarade jag. Killarna förstod att jag var chockad och vi gick genom korridoren bort mot soffan. Harry såg vettskräm ut och jag tog hans hand.
LFK Del 5
Sofie's perspektiv:
Deras händer pressades hårt mot varandra. De märkte inte när jag kom. Jag gick försiktigt fram och satte mig på knä framför dem. De tittade upp när jag satte mig. Jag tittade de i ögonen och sa: "He'll be okay" Zayn brast ut i gråt. Jag la en hand på hans ben. "Have you called Danielle?" "No" svarade Harry "Can you do it?" "Of course" sa jag och och kysste Harry på pannan. Jag gick en bit bort från killarna för jag förstod att de bara behövde varandra. Jag gick runt ett hörn i den smala korridoren. På avstånd hördes pipande apparater. De vita väggarna och den sjukhusliga lukten gjorde den tomma korridoren till en ganska obehaglig. Jag luta mig mot den kalla väggen. Tog upp mobilen och slog in Danielles nummer. Det gick bara ut två signaler innan hon svarade.
"Hi, it's me Sofie" sa jag "Hi" svarade Danielle med en uppspelt röst "It's something I need to tell you" "What is it?" Jag hörde oron i hennes röst. "Liam is on the hospital" "What? Is he okay?" Hon är alltid orolig för att det ska hända något med Liam när inte hon är närheten. "We don't no" sa jag med en tyst röst som nästan inte hördes" "I'm coming. I'll take a plane" "Okay" sa jag och la på. Jag visste att det inte var någon idé att säga emot henne. Jag sjönk ner på golvet med ansiktet i händerna. Tårarna satt i ögonen och jag lät de komma. På avstånd hörde jag några tjejer komma springande. Fotstegen kom närmare och jag tittade upp. Där stod sju tjejer och titta på mig med stora ögon.
"Är han död?"
"Kan jag få din autograf?"
"Är de andra här"
"Jag älskar din kille så jävla mycket!" Tjejernas ord snurrade i mitt huvud. Helt plötsligt började omgivingen också snurra och det blev svart...
LFK Del 4
"Goodmorning" sa en sammetslen röst. Jag öppnade ögonen och såg ett fantastiskt ansikte. Han böjde sig ner och gav mig en kyss. Han lade sig bredvid mig och tog min hand.
"It feels like it was years ago we lay like this" sa han och titta på mig med de gröna ögonen.
"Yeah, hundred years" sa jag och satte mig upp. Jag drog fram mobilen och gick in på twitter.
"Oh, my god!" sa jag med en förvånad blick.
What it is?" svarade Harry fort med en orolig röst.
"I have 400 000 followers on twitter. How?"
"Directioners are best to find out things"
"But it hasn't go over one day"
"I know, it's amazing. And now are you famous"
"No, i'm not!" sa jag och kasta en kudde i ansiktet på honom.
"Time to get up" sa Liam och stack in huvudet. "It's breakfast"
"We're coming" svarade Harry och puttade ner mig på golvet. Liam flinade lite innan han gick ut.
Vi bestämde oss för att Harry skulle köra mig till skolan. Jag gillade inte idén men det gjorde alla andra. De tyckte att det var riskabelt att låta mig åka själv. I fall jag skulle träffa på någon galen Directioner. Efter frukosten gick vi och satte oss i bilen.
"Friday, something special today?" frågade jag Harry, medan han startade motorn och börja köra.
"Yes, it's award in Gothenburg. I'll pick up you after school" svarar han.
"Okay" sa jag.
"I hope you're ready for this" jag log bara som svar. Resten av resan satt vi bara tysta och han satt och pilla med mina fingrar medan jag titta ut genom fönstret.
"So..." sa jag och stanna.
"Right here, after school. Okay?" sa han och tog mina händer. Jag nickade och gav honom en snabb kyss.
"Love You"
"Love you more" sa han och släppte mina händer. Han gav mig en snabb kram och sen vände han sig om och satte sig i bilen. Han vinkade glatt när hon åkte iväg.
Folk stirrade när jag gick genom korridoren. Folk hade stirrat hela dan. Vissa hade frågat rätt ut. Det var bättre än att de stirrade. Mina kompisar var förstås chockade men de förstod väldigt snabbt. Just nu så känns det väldigt bra att ha förstående kompisar.
"Jag kan inte fatta det" sa Lina och titta på mig med samma chockade blick som i morse. Jag skarattade lite och hon knuffade mig i sidan.
"Inte jag heller" sa jag och tog upp min mobil.
"Olala, meddelande från Harry" En stor folksamling samlades runt oss. Lina och jag läste tyst med spända blickar.
Liam is on the hospital.He has problem with the kidney. We don't no anything yet. But they say that he will be okay. We're on the hospital with him.
Love you
Harry<3
Jag hann bara ge Lina en blick innan jag knödde ner jackan i väskan. folk flyttade på sig när jag sprang i korridoren. Ute var det kallt. Vinden var stark och det sved i mina ögon.
Det tog minst tio minuter att komma till sjukhuset. Jag kom flåsande fram till sjukhuset. Det hade rdan samlats flera fans utanför och det stod två vakter framför ingången. Jag knödde mig genom folksamlingenkände och vakterna släppte in mig. Jag gick fram till disken och frågade:
"Liam Payne?" Hon letade i sin dator framför sig och höjde sedan huvudet så att det ljusa håret svängde.
"Du får inte träffa honom just nu. Men om du följer den här korridoren så kommer du till ett väntrum" svarade den unga kvinnan med en ljus röst.
"Tack" sa jag bara och följde instruktionerna som kvinnan gav mig. Och precis som hon sa så kom jag fram till väntrummet. Killarna satt i soffan med tårar i ögonen.
LFK Del 3
LFK Del 2
LFK Del 1
Sofie's perspektiv:
Jag tittade på den rosa datorn som stod i mitt knä. Solen började försvinna bakom trädet i trädgården. Det stora rummet börjar fyllas med mörker och de turkosa väggarna börjar bli mörkblå. Jag stängde ner datorn och ställde den på tv-bordet. Där nere var det upplyst. Mamma och pappa satt i soffan och tittade på Let's Dance. Jacob satt vid bordet med datorn framför sig. Köket var mörkt och jag letade efter klockan på väggen. Den stod på kvart i sju. Jag satte på mig en jacka och gick ut till hagen. Flinga stod med de andra hästarna och hon kollade nyfiket upp när jag sa hennes namn. Hon travade snällt mot mig och jag kunde lätt ta in henne i det nybyggda stallet. Hennes vita päls var inte vit men det brydde jag mig inte om. Jag gav henne bara lite hö och sen städade jag stallet lite. Jag tog in de andra hästarna och gav dem mat och sen gick jag in. När jag väl låg i sängen tog jag min röda dagbok och börja skriva.
Kära dagbok, Det går fort nu. Skolan är snart slut och sommarlovet börjar. Imorgon kommer äntligen Harry och Louis. Hela Kungälv är uppspelta för att de ska spela på Oasen. Men det är ju bara min familj som vet att de bara kommer för oss. Självklart har jag längtat efter min bror men det är ju ändå Harry som jag har saknat mest. Att inte ha träffat sin kille på fyra månader är inte kul. Det värsta är nästan att de bara ska stanna en vecka. Sen ska de ut på turné. Jag hoppas att allt löser sig. Huvudsaken är ju att de kommer.
Väckarklockan spelade upp "Up all night" och jag kunde inte låta bli att höja. Musiken flödade genom rummet och dansstegen tog över min kropp. Det knackade på dörren men jag låtsades att jag inte hörde. Jacob kom inklampande i bara kallsongerna.
"Tyst, jag sover" skrek Jacob samtidigt medan han stirrar på mig med en förvånad blick. Jag förstår honom. Där står jag och dansar i bara trosor och bh. Jag kan inte se klok ut.
"Inte längre" sa jag lite retsamt. Hans muskolösa överkropp spändes och jag fattade fort att han inte uppskattade skämtet. Han slängde lite med det bruna håret innan han gick ut ur rummet och stängde dörren bakom sig. När han gått ut kunde jag ana ett tyst skratt utanför. Jacob är väldigt lik Louis, både till sättet och utsseendet Jag stängde av musiken och gick fram till den stora spegeln. Mitt bruna, långa hår såg ut som ett slagfält så jag bestämde mig för att ta en dusch.
Vattnet var brännvarmt och jag duschade i minst tjugo minuter. Efter duschen gicka jag in i min garderob. Jag satte på mig ett par tajta mörkblå jeans med ett vitt linne och en röd pösig tröja. Håret satte jag upp i en snygg tofs och sen sminkade jag mig lite. Sen fick jag fick skynda mig till bussen för att inte missa den. Väl på bussen satte jag mig och läste. Det var svårt att koncentrera sig på boken, så jag la ner den i väskan. Tänk att de kommer idag. Nu sitter de på ett flyg på väg till Sverige. De ska hämta mig efter skolan. Jag ville egentligen inte det, men de insisterade.
Det känns som om bussen tog flera timmar men tillslut kommer den fram till kungälvs busstation. Några av mina kompisar stod på busstationen men jag fortsatte mot skolan. Skoldagen gick ovanligt långsamt och den går inte fortare för att man är populäraste tjejen på skolan. Då ska alla killar fråga chans på en också. Det är nämligen ingen som vet att jag har en kille. Men efter mycket om och men kämpar jag mig igenom den sista lektionen. Det ringer ut och alla knör sig ut ur klassrummet. Jag skyndar mig på skinnjackan och den blåa scarfen. Slänger väskan över armen och skyndar mig mot skorna. Nya Converse var nog inte det bästa valet när man vill få på sig skorna fort. Jag slänger mig ut ur skolans dörr. Tittar mig omkring men ser de inte. Längre bort mot parkeringen ser jag en folksamling. Det måste vara de. Självklart går folk bara inte förbi dem. Jag rör mig försiktigt mot folksamlingen. Knör mig förbi alla och där står de, Zayn, Harry, Niall, Louis och Liam.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.